Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 11. I snapphanekulan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur tog Sven Göing den motgången?» frågade
fogden.
»Illa, mycket illa i början», genmälde Pus-Else, »och
jag tror att däri låg anledningen till att han med ens
försvann från Köpenhamn, och i flera år, ja, ända tills
han af kungen fick Lundby gård, var det inte många
som visste hvar han fanns.»
»Du tyckes väl känna till Göingehöfdingen, Else»,
sade Sivert Gren.
»Ja, därom kan du vara förvissad, fogde; ingen här
i landet känner honom bättre än jag, men — —»
»Else», inföll här Severin, »jag har länge märkt att
du hatar Sven Pålsson och att du i hemlighet
motarbetar honom och söker att uppegga oss andra mot hans
befäl, och det fast du själf lyder hans minsta ord — säg,
är det där något som har sin rot i gamla tider?»
Elses ögon sprutade eld vid denna fråga, och hon
dröjde med svaret. Slutligen sade hon:
»Ja, det har det, och du skall en gång få veta det
och kanske ni andra också, men inte nu.»
Hon reste sig därefter och gick in i grottan.
De tre männen sutto äunu länge kvar vid sina
bägare, och Else måste mer än en gång fylla på kannan,
men slutligen, sedan det redan blifvit så skumt att man
knappt kunde se hvarandra under bokens täta löfhvalf,
reste sig fogden och sade:
»Tack för i dag, go’ vänner, och särskildt för det
ypperliga vinet. Nu är det lagom att komma hem —
från jagten», tillade han skrattande. »Men», återtog han,
»innan jag går är det en sak som jag af vissa skäl gärna
skulle vilja veta, och det är, hvilken dag I tänken
angripa Wanås.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
