Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 3. I lönkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det uppstod ett kärleksförhållande dem emellan,
och då jag, efter den förfärliga upptäckten, förehöll dem
den gräsliga synd, de stodo i begrepp att begå, voro de
gudlösa nog att midt i ansiktet säga mig, att intet i
världen skulle skilja dem åt. Dels med lock och dels med
pock lyckades jag dock förmå Severin att åter begifva
sig till akademien i Köpenhamn mot löfte om
försträckning i matvaror och penningar, så att han där skulle
kunna aflägga examen för den filosofiska graden. En
man, som icke aktat förbjudna led, kunde ej gärna bli
prest, och jag hoppades att fortsatta studier skulle komma
honom att glömma sina lättsinniga fantasier från den
skånska prestgården.
»Nog tror jag att han glömde Lisbeth, ehuru den
gamla lågan snart åter flammade upp, men tyvärr glömde
han på samma gång sina studier. Han kom i dåligt
sällskap, drack och dobblade, och då jag, med anledning
däraf, tog min hand ifrån honom, blef han en »flagrant»,
som drog omkring litet hvarstädes i Europa, mera känd
på krogar och taverner än i föreläsningssalarne och
lefvande som en ’lyckoriddare’ för dagen.
»Så gingo fem år. Då fick jag ett bref från Severin,
som för tillfället befann sig i Rostock; han begärde däri
att åter bli upptagen i mitt hus. Han hade nu, skref han,
kommit på allvarligare tankar och insåg att mitt
giftermål med Lisbeths mor hade rest oöfverstigliga skrankor
emellan honom och hans älskarinna. Nu ville han åter
bli prest.
»Jag tvekade länge. Men så läste jag i den heliga
skrift historien om den förlorade sonen. Mitt hjärta
veknade för den broder, jag trots allt alltid älskat som en
son. Jag skickade respengar och han kom.
»Som Argus vakade jag öfver dem. Men han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
