Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Presten och zigenerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon truppen in på den smala, oländiga skogsväg, som
mycket riktigt från Vesterslöfs by genom Långaröds skog
förde ut till Gumlösavägen. Till följd af den mulna
väderleken var det, oaktadt högsommaren, ganska mörkt
där inne i tjocka skogen och det var svårt att taga sig
fram på den dåliga vägen, där hästarne allt jämt snafvade
öfver stenar och trädrötter. Färden gick därför
ganska långsamt och för den hjärtängsliga flickan blefvo
minuterna till timmar. Plötsligt blixtrade det till från
båda sidor af vägen, skott knallade och eder och
jämmerrop ljödo. Hästen, på hvilken flickan och
dragonkorpralen redo, gjorde ett språng i luften och segnade
död till marken, hvarvid flickan, som icke alls skadat sig
i fallet, helt plötsligt fann sig liggande lös och ledig på
vägen, under det korpralen pustande och svärjande hade
nog att göra med att komma lös från remtyget. Ehuru
halfdöd af förskräckelse hade Ingar sinnesnärvaro nog
att kasta sig in i ett tätt snår, som växte bredvid platsen
där hon fallit. Härifrån hörde hon ett förfärligt larm
och stridsbuller, men innan det tystnat hade hon hämtat
sig så pass att hon kunde, döljande sig bakom snår och
buskar, söka sin tillflykt in i skogen och springande
begifva sig bort från den hemska valplatsen. Hvar hon
befann sig kunde hon ej i mörkret utreda, men slutligen
uppnådde hon Almaån och genom att följa dess lopp
kom hon till Öfremölla, hvarifrån det sedan icke var
svårt att hitta hem, där hon genom sin återkomst beredde
sin far och byamännen en glad öfverraskning.
»Blef någon af svenskarne på platsen?» frågade
kyrkoherden.
»Ja, nog såg jag, medan jag låg i snåret, tre hästar
och ett par dragoner ligga på marken, men det är allt
hvad jag vet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
