- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
13

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Presten och zigenerskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hals satt en väldig kruskrage, en af dessa af den danska
kyrkan ännu i dag bibehållna, veckrika och styft
utstående kragar, som komma presten att ständigt bära
omkring en lefvande påminnelse om Johannes Döparens
hufvud på ett fat.

Emellertid utgjorde »kruskragen» en misstänkt
omständighet beträffande den presterliga ryttarens benägenhet
att vara »all mänsklig ordning undergifven», ty biskop
Peder Winstrup i Lund hade nyligen allvarligt förbjudit
stiftets presterskap att bära kruskrage och ålagt det att
i stället begagna den svenska kyrkans krage, den med
de tvenne tungorna, som anses skola symbolisera lagens
tvenne taflor.

Ryttaren var ingen mindre än kyrkoherden i Qviinge
och Gryts pastorat, höglärde herr Andreas Andreæ Maglow,
en 57 års man, som dock ännu tycktes befinna sig vid
den bästa vigör.

Oaktadt Maglow färdades på sin egen kyrkoväg och
icke ärnade sig längre än till Wanås, dit han, genom
bud från sin patronessa, välborna fru Maren Juul, den
stränge herr Sten Redtz husfru, blifvit kallad för
rådplägning i en viktig angelägenhet, hade han dock till
följd af tidens och vägarnes osäkerhet aktat nödigt att
väpna sig med mera världsliga vapen än andans svärd
och ämbetets värdighet. Ur sadelfickan framskymtade
nämligen kolfven af en ryttarpistol, och i handen höll
han en lång spanskrörskäpp, hvarmed han då och då helt
välment uppmuntrade sin lille, något flegmatiske
gångare, som i motsats till sin herre och trots de
bekymmersamma tiderna befann sig vid nästan öfverflödande
godt hull. Käppen med sin raka, långa mässingsknapp
såg ju helt fredlig ut, men en hvar betraktare, som
närmare granskat denna herdestaf och känt till alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free