Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har vunnit tre tusen riksdaler på lotteriet,
Alma!» flämtade han och famlade efter en stol. »Nu
kunna vi gifta oss!»
Lampkupan klingade mot glaset, då Alma satte
den öfver lampan, men hon stod stadigt på fötterna
vid den öfverraskande nyheten.
»Jag visste aldrig att du spelade».
»Det är första gången, Alma, men jag visste af
många tecken, att jag skulle vinna; jag tog en lott,
som började med tiotalet, ty jag drömde natten förut,
att du stod framför mig, smärt om lifvet som nu. Jag
ville röra vid dig, då blef du förvandlad till en
romersk tia. Nu blir jag mästare och då nekar du väl
ej min trogne kärlekslön?»
»Ernst, du får verkligen ej tro, att jag nu tar dig
för pengarnes skull! Jag har hållit dig kär från första
stunden, vi taltes vid, men jag har det så bra här, att
du nog kan tro man får låta förståndet råda, mest i
en tid då så många gesäller äro sådana som de äro»,
svarade hon allvarsamt.
Alma, du hade så rätt, du gjorde så klokt, ty hade
du sagt ja den där söndagen i parken, då jag tiggde
dig därom, så hade ej denna lycka kommit mig till
del! Men du kan tro att jag slitit ondt sedan den tiden,
värst dock under den siste månaden, då jag lofvat mig
själf att ej se dig förrän efter dragningen».
»Stackars min gosse!»
»Men nu ska vi förlofva oss på stunden!»
»Ja, det är ju redan gjordt!» log hon rodnande.
»Ah, det skall ske med mera än en kyss! Se här
är äkta guldringar, du, en till dig, en till mig! Se hur
bra de passa! Nu, Alma, är du min för alltid!»
»Ja, Ernst, på min trohet kan du förlita dig!»
svarade hon och lade sin högra hand fast i hans. »Men
nu får du gå, jag vill ej att grefvinnan och fröken
länge skola bli i den tro, att du är min bror».
Lund hörde att Tallkvist kom hem vid tiotiden
och gick till sängs, men ändå syntes ej den unge
mannen till i verkstaden hela påföljande förmiddag.
Vid fyratiden, då mäster drack sitt eftermiddagskaffe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
