Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Under Svinottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lykten, som det kan, medan jag löser ett litet känn
på historiepåsen. — — —
Så, nu tack för mej! En sådan här pileknäck gör
godt i både mjälten och kroen på en människa, och
nu ska ni få höra!
Det var samma höst, som jag slog mig på och
blef min egen slaktare (fast jag till en begynnelse
bara slaktade andras kreatur) som detta hände. Jag
kom just i svinottan, en höstmorgon, från en sådan
arbetsförrättning ute i en af utbrytningsgårdarna, och
gick gratis genom bygatan. Det var mörkt som i en
tjärtunna, öfver allt, och jag kände mig invärtes som
en våt lutfisk, öfver det jag nyss varit vittne till och
helst inte ville behålla i tankelådan. Just som jag då
kommer i närheten af urmakarens luda eller uthus,
ska’ kallas, får jag en förnimmelse af; att där är folk
inne hos urmakarens gris, och det faller mig in, att
det är någon, som fått lust till nästans julskinkor.
Tyst, som en andeuppenbarelse, sväfvar jag närmare,
finner ludans ena dörr på vid gafvel, och hör, hur
där hviskas inne hos grisalifvet, som låg på örat och
snarkte, rakt som en människa, och hörde inte det
bittersta grann. »Jag vill ställa mig bakom dörren och
lyss!» — dividerar jag med mig själf, men just som jag
trefvar mig för med fötterna, kan jag skymta, att
bakom dörren finns två tingestar, i liknelse af två
torfkulor, på platta marken, och från dessa
pyramidaler utgingo ljud, liknande mänskliga andetag. Då
jag klef på, blef mitt närmaste smalben omfamnadt
af den ena pyramidalen, hvadan jag förskapade mig
genast till en tredje torfkula, och där vi nu sutto, tre
i rad på hasorna, gick där upp en tankepråsa för mig,
så jag begrep, hvarför mor Holgersson, ute i den ene
utbrytningsgärden, blifvit drifven till sin förtviflade
gärning denna mörka morgon.
Pyramidalen närmast mig kungjorde sig med
tecken vara Stina — Pälsa-Stina kallad —, den andre
var skräddare Knast, och de hviskade, att det var
mor Holgerssons styfson, en pågablära på knappt 20
år, som var inne hos grisen och dividerade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
