Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår hjälp kan komma in genom fönstret!» ropade nu
en stämma högre än de andra. »Ja, gå, gå, Helena!»
ropade nu flera röster. »Nej, stanna! ... För tusan, hon
råder ju i afton själf öfver portnyckeln», skrek en.
Gripen af en aning sprang jag ut i förstugan. En
mörkklädd kvinnogestalt, förföljd af en larmande och
skrattande ynglingaskara, kom springande uppför gatan.
»Gunilla!» ropade jag och ville störta ut; Filip
nästan slängde mig in i rummet.
»Tyst! Man tyckes tro att det är du. De måste
förblifva i denna tro!»
Han sprang skyndsamt några steg mot den flyende
och drog henne in samt stängde dörren. Studenterna
följde efter upp till trappan under skratt och väsen.
»Tysta de skrikhalsarne, Helena! Lofva dem att
komma ut senare, eller säg hvad du finner för godt,
nämn blott ej Gunillas namn! ... Säg att det var ett
nytt upptåg af dig för att narra dem!» flämtade Filip
under det han snarare bar än ledde Gunilla in i
rummet.
»Nå, därtill är mitt Ättensköldska ansikte godt
nog ... Jo, du tänkte nog du, Filip, att på fullt och
riktigt allvar taga mig till maka!»
»Helena, Helena, rädda Gunilla, din vän, din
leksyster!» bad han, då studenterna började slå larm på
dörren.
»Åh, de göra oss ej något ondt. Kom, skolen I
få se, hur de lyda mig, de snälla muntergossarne!»
Jag sprang in i mitt rum, ryckte upp fönstret
och sjöng:
"En hafsfru sitter på hvitan sten
och torkar i solen sitt hår".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
