Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vårt dagliga rum, där jag tändt ett par ljus. Vid
min plötsliga fråga vände han sig bort. »Nå, inser du
då ej, att jag gör rätt i att ej sörja bort min ungdom
för någon eller något jag aldrig kan få?»
»Jo, du har rätt, och jag bör vara tacksam mot
försynen för denna aftonstund som — som —
ändtligen öfvertygar mig om att du är — en hafsfru». Han
bjöd till att le, men tillade därpå hastigt: »Låtom oss
nu tala om annat ... Hvar är Seldén?»
Jag sade honom det, samt frågade hastigt:
»Tänker fröken Gunilla ännu på honom — eller kanske ni
äro förlofvade?»
Åter såg han pröfvande på mig och svarade
dröjande: »Gunilla tänker mer på Seldén än han
förtjänar ... Hvarför har ingen af er skrifvit en rad till
mig?»
Seldén har skrifvit flera bref, men ej fått svar».
»Åh! ... Och därpå tänkte jag ej!...» Han
tystnade för att ej för mig förråda att han misstänkte
nådig fröken för oredlighet vid brefutdelningen. »Om
jag nu skrifver till honom här, vill du då lämna
honom brefvet?»
»Nej, herr löjtnant Ättensköld, om jag ej synes
eder värd att få höra något om förhållandet på
Ättlinge, hvartill jag tycker mig hafva någon rätt, så
anser jag mig dock själf ännu för god till att vara
edert postbud!»
»Underliga dubbelvarelse! mumlade han, »vore du
blott alltid så stolt och friboren! ... Nå väl, jag skall
berätta dig allt, med förbehåll att du meddelar det åt
Seldén. Lysningen blef inställd så snart fröken Beata
läst ditt bref och förhört drängen; men det förargade
henne på det högsta att detta ej skedde förr än på
onsdagen, då hon återkom och då första lysningen
redan var afkunnad. Nu förstodo alla den egentliga
orsaken till din flykt.
Gunilla var utom sig af sorg och förbittring, då
hon saknade både dig och Seldén, och fröken Beatas
uttalade förmodan att du följt honom som hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
