Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förbytte slättbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom han slutligen till sin egen gård, där han bad att
få låna hus öfver natten, emedan han inte, hur han
sökte, kunde om kvällen taga reda på, hvar han hade
sitt hem. Mannen satte sina hästar i stallet, men när
han skulle binda dem, sade han: »Kors, denne stall
är ju alldeles lik min egen! Men se, min kan det ändå
icke vara, för jag har en pil utanför min gård.»
Drängen, som blef lite haj i kroppen, kryade till
sig snart nog och bad husbonden gå in i stugan för
att äta kvällsmål, hvilket han ock gjorde. När han så
fick fatt i sin gamle matsked, sade han: »Nej, hvad
den skeden är lik min! Men min kan det inte vara,
för jag har en pil utanför min gård, och här står
ingen.» Då blef hans hustru så modig att hon bad
mannen lägga sig i sin egen stugusäng, för hon var
vess om, att han inte skulle öppna ögonen för att se,
att han var hemma hos sig själf. Men hur det nu var
eller inte var, fick han ögonen på henne, och så sa’
han: »Kors hvad den här kvinnan är lik min!» En kan
tro att hon blef förskräckt, men så tillade han: »Men
min kvinna kan det då inte vara, för jag har ju en
pil framför min egen gård.»
Nu visste både hon och drängen, att när
husbonden väl hade somnat, så sof han som en träkloss. De
togo och flyttade honom utåt natten från stugusängen,
klippte af honom håret och buro honom därefter till
tiggarebänken nere vid dörren, lade en brödpåse
under hans hufvud och satte en tiggarekäpp vid hans
sida.
När det så led ut på ottan vid den tid mannen
plägade stiga upp från sängen och begifva sig ut i
stallet för att fodra kreaturen, vaknade han. Men när
han märkte, att han låg på tiggarebänken, ref han sig
i hufvudet, och kände då att han inte hade något hår.
»Detta kan inte vara jag!» sade han begrundande.
Men när han så fick fatt i påsen och käppen, då trodde
han sig begripa saken, och så skrek han: »Hej, godt
folk! Här har i natt varit en tiggare, som tagit mig
och lagt sig själf i stället i sängen!»
Men hvarken hustrun eller drängen hörde på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
