Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urminnessamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Knarre-Pellens kopparkittel, och då han andra
natten såg ett ännu mäktigare bloss, skickade han körande
bud efter Gissles far i Glemmare, som var känd för
att kunna kustenera både gastar och drakar, så en
kunde ta upp deras skatter. Men nu bar det sig så,
att budet bara träffade Gissle, för hans far hade blifvit
begrafven för fjorton dagar sedan. Men Gissle hade
lärt en del af fadrens konst, och när han hörde, att
budet var ifrån åldermannen i Lesselt, fick han begär
till att fara med, för att minstingens höra, hur det
gått med urminnessamlaren och Pallas rynke —, ni
vet. Och så kom det sig, att Vysten och
urminnesstudenten läste latin på sitt vis och Gissle hos
åldermannen på sitt, för att komma åt Knarre-Pellens silfver.
Studenten hade tagit på sin part att rita rundarier
kring platsen, där gasten hade stått, och Vysten skulle
gå till kyrkogården och tala latin med gamle
Knarre-Pelle, så han blef där han skulle vara på
torsdagskvällen. Samma aftal hade åldermannen gjort med
Gissle, med den skilnad, att åldermannen ej skulle gå
till klockarelyckan, förrän Gissle bundit gamle Pelle
fast i grafven.
Torsdagsnatten var tämligen mörk, för molnen
skymde månljuset, men urminnessamlaren var inte
rädd för illa vid, som en säger, utan smög till den där
hålan, ni vet, under backen utanför Lesselts
kyrkogård och som är liksom ett bra bråddjup intill muren,
som då var nedrifven för att där skulle bli en port
för de norra liken, som äro de förnämligaste där i
socknen.
Här i denna håla hade urminnessamlaren funnit
en gammal däker till snok, som var armstjock och
hväste som en gåse (gåskarl); den hade han hållit
fången en dags tid och ville nu ta honom och tjudra
honom som drake i klockarelyckan för att skrämma
Vysten. Studenten hade dragit på sig gastdräkten och
låg där och fölte och kramade efter sin snok, när han
får höra ett förskräckligt arkeli på kyrkogården.
Först var det långa radänger latin med Belsebub
före och Lusifär bak, men sen rakade det löst på redig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
