Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne "kloka"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvo henne vanligen 32 skillingar banko (1 krona)
eller 1 riksdaler 16 skillingar banko (2 kr.), om de
blefvo botade eller kände sig bättre; af dem, som hon
utan all påföljd lade händerna på, kunde hon ej
förmås att mottaga något.
Hon kom ofta i mitt hem, stannade där längre
eller kortare tid, allt efter som det lyckats henne att
dölja sin tillflyktsort, ty en dylik folkvandring, som
den hon första gången ledde till gården, önskade ej
mina föräldrar förnyad. Men då hon kallades till
Luggude härads lagtima sommarting i Mörarp 1838,
åtföljdes hon af min far, som besynnerligt nog ej blifvit
stämd att ansvara för det hon fått »drifva signeri» i
hans hus, eller för det han sökt hennes hjälp för sina
barn.
Det var långt ifrån någon hemlighet, att ett bland
de skäl, som gjorde Anna välkommen i mitt hem, var
den lindring min sjuke bror erfor, då hon lade
händerna på hans bröst. Men icke ens som vittne blef
min far kallad. Han infann sig ändå vid tinget, själf
körande för den anklagade.
Målet slöts så, att Anna, hvars »uppgift, huru
den undergörande förmågan blifvit henne beskärd,
såväl som sättet att genom läsning bringa den samma
i värkställighet, i hög grad vittnade om vidskepelse,»
dömdes »att böta sex riksdaler 32 skillingar banko
(10 kronor) i treskifte, eller, i brist af böter, afstraffas
med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd.»
De, »hvilka af Anna Jönsdotters vidskepliga konst
eller signeri sökt bot,» dömdes att böta hvardera tre
riksdaler 16 skillingar banko (5 kronor), eller i brist
på mynt undergå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd.
Dessa straff hvarken minskade Annas anseende
eller folkets lust att söka hennes hjälp. Med folk
brukar jag förstå alla klasser, och det var ej allenast
allmogen, utan äfven personer af andra stånd, som
kommo till henne med sina sjuklingar. Månget »förnämt»
besök erhöll hon i smyg, men dylikt bedröfvade ock
harmade henne; ej heller trodde hon sig kunna bota
dem, som blygdes för att öppet anlita henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
