Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stodo kvar på hedersplatsen i Bonde Perssons
drängstuga, liksom om man väntade att ägaren snart skulle
återvända.
»Is skall komma igen julafton, för jag skall sitta
i hans knä och äta gröt!» försäkrade lilla Hanna, och
den nioårige Knut menade, att far var tvungen att
skicka efter honom på det lekarne måtte gå i gammal
ordning, julsalmerna sjungas, julen »skjutas in och
nyåret ringas in.» Ja, Is måste nödvändigt komma
julafton.
Julafton kom, men Is blef borta; hans plats vid
bordet stod tom, och Hanna kunde ej förmås att sitta
i Ola Mörks knä, ehuru han med ett stort äpple ville
narra hennes lilla hjärta till otrohet. Men hon svek ej
sin gamle vän, utan afslog både äpplet och risgröten
samt grät sig till sömns i länstolen vid kakelugnen.
Ingen i huset tyckte att det var »riktig jul;» lekarne
kunde ej komma i gång.
Äfven far och mor kände den tomhet, som rådde
efter den trogne tjänaren, och drogo sig tillbaka till
lillastugan, och Knut började gråta högt. Då trädde
en lång gubbe in i stugan; hans kläder voro trasiga,
hans ansikte rödt och svart, och på ryggen bar han
en tiggarpåse. Han gick näsvist fram till barnen, som
darrande kröpo tillsammans vid kakelugnen. Pigorna
och drängarne glömde att »låna eld» och sågo tvekande
på gubben, som var ute och tiggde på en sådan kväll.
Då började den pjåkiga Botilla att skrika och ville
krypa under bordet.
»Hallå, ska vi nu till Skrabbarp igen!» ropade
gubben, och så blef ett skrik: »Is, Is!» så att lilla Hanna
vaknade och tvang honom att genast sätta sig vid bordet,
så att hon i hans knä kunde få sin andel af julgröten.
Så kom den gamla riktiga julen jämte Is åter in
i Bonde Perssons hus; men Boel läste denna kväll en
begrafningssalm, där hon satt ensam i torpet i
Skrabbarp. Is stannade hos sina gamla och unga vänner tills
han hjälpt till med nyårsringningen i kyrktornet,
därefter manades han åter hem, mindre af sitt eget än af
det gamla husbondefolkets vaknade samvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
