- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
14

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då framträdde Jöns Stensson till Anna och sade:
»Nu har du förtjänt något mer än spelmanspengar, du
skall nu dansa; se så, lägg bort fejlan, tös; det är jag, Jöns
Stensson, som bjuder upp!» Därmed sträckte han armarne
uppåt och lyfte flickan ned från sin upphöjda plats.
Gunnar hade aflägsnat sig från trädet och stod nu vid
farbroderns sida, hänryckt stirrande på den lätta
bördan i hans armar, och den nämndemannen nu lyfte
högt öfver sitt hufvud, som om hon varit ett litet barn.
Därpå ställde han henne varsamt ned på marken. Och
liksom nu först bemärkande Gunnar, sade han till
denne. »Ja så, där står du, nå, då kan du dansa i mitt
ställe;» och läggande Annas hand i Gunnars, ropade
han: »Spel opp, gossar: Kom lilla flicka valsa med mej!»

Redan innan Göran och lille Per hunnit stämma
fiolerna, hade friska, glada röster uppstämt den
välbekanta valsmelodien, och tjogtals par svängde om
efter den i yra ringar. Nu och då såg den stolta Marna
sin son ila förbi med Anna; då kastade hon en
ursinnig blick på sin skrattande svåger. De unga två
sågo ingenting af detta, de sågo blott hvarandra.

På en gång höjdes ett mångstämmigt hurra. Göran
hade, liksom gripen af en oemotståndlig makt, hoppat
ned från orkestern och valsade med den ståtliga Ana,
hög och ståtlig äfven han. Allt högre och fortare gick
sången, allt häftigare valsade Göran, Anas fot gled på
den glatta ljungen, han ryckte henne upp och slöt
henne fastare intill sig; hon hvilade nästan sitt hufvud
mot hans skuldra.

Jöns Stensson log ej längre; Marnas röst hviskade
den gamla visan tätt vid hans öra:

"Fadern var en herreman,
sonen var en speleman,
dottern hette Ana;
hon kunde bra slå kana".


Alltså hade äfven hon sett — —

»Stopp nu, och en kyss på dansen I» ropade
talmannen med hög röst. Uppmaningen följdes
ögonblickligen, par om par kysstes utan tillgjordhet. Göran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free