Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutet af juni. Därefter drifvas renarna tillhopa för skötsel, »sytning»; härvid
infångar lappen så många han kan påträffa och särskiljer dem sedermera
genom de märken, hvarje ägare inristat i sina renars öron, Hela juni och
en del af augusti hålles hjorden samlad, under hvilken tid korna två å tre
gånger dagligen drifvas till inhägnaden för att mjölkas. I midten af augusti
släppas renarna åter »i vildan», där de kvarstanna, tills vintervandringarna
ned mot kusten taga sin början, eller till slutet af oktober. Skogslappen har
sålunda ett mindre jäktande lif än fjällappen, och hans lefnadssätt erbjuder
honom äfven större omväxling af födoämnen.
Fiskarlapparne äro knappt att räkna som en särskild klass och utgöras
af fjäll- eller skogslappar, som antingen på grund af att de förlorat sina renar
eller af andra orsaker slagit sig ned vid någon sjö och flod eller (i Norge) vid
hafvet för att lifnära sig genom fiske och jakt på sjöfågel. Är tillgången på
fisk riklig, kvarstannar lappen på den plats han valt, skaffar sig i lyckligare
fall getter och en ko, uppför skjul och fähus samt öfvergår sålunda till att
blifva nybyggare, eller ock återtager han, om lyckan varit god, sitt nomadiska
lefnadssätt, Är däremot fisket på en ort dåligt, tvingas han att företaga
ständiga vandringar från det ena vattnet till det andra och går då vanligen
under för att sluta som fattiglapp, hvilken tiggande drager bygden omkring
eller faller fattigvården till last.
I Arjepluogs, Jokkmokks och södra delen af Gellivare församlingar
härstammar den jordbrukande befolkningen från lappar, som antingen förut varit
fiskarlappar eller skogs- och fjäll-lappar, som öfvergifvit nomadlifvet,
öfverlämnat sina renhjordar att skötas af andra lappar mot betalning och blifvit
jordbrukare. Nybyggarlapparne äro vanligtvis, men ingalunda alltid, i första
led usla jordbrukare. Det rörliga lif, i hvilket de såsom nomader uppväxt,
lockar dem, ehuru de blifvit jordbrukare, att ströfva i skog och mark, att
söka lifnära sig af jakt och fiske i stället för af jorden. Nybygget blir därför
oftast vanskött, och först i andra led påträffas bland dem arbetsamma och
förståndiga åkerbrukare. Ett drag, som är ganska eget, är att dessa
nybyggar-lappar ofta behandla andra lappar med förakt, anseende sig snart såsom svenskar
eller finnar och aflägga den lapska dräkten, liksom om de skämdes för sitt
ursprung, om hvilket dock deras utseende bär ojäfaktigt vittnesbörd.
Nybyggar-lappen visar eller sträfvar åtminstone att visa större förakt för lappen-nomaden,
än den inflyttade svenske och finske nybyggaren gör.
Lapparnes klädedräkt, som är tämligen lika för båda könen, består om
sommaren af en vid kolt, <i>kapte<i>, af vadmal, öppen kring halsen, men hopsydd
nedom bröstet samt sammanhållen med ett bälte. Byxorna, som räcka ned
till fotknölen, äro af sämsk eller vadmal och tillknytas nedtill om benen
med ett brokigt färgadt ylleband. Skorna hafva breda, på sidorna uppvikta
lädersulor samt skaft af sämsk, som tätt omsluta byxorna; de smörjas med
fett eller tran och blifva härigenom fullständigt vattentäta. I stället för
strumpor begagnas en i Lappland såväl som i det öfriga Sverige vanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
