Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föga anade grefve Per, att hans stolta Visingsborg, innan en mansålder
hunnit gå förbi, skulle vara hemfallet åt en total förödelse. Grefskapet
indrogs redan 1681 genom reduktionen, men ersättning lämnades då för
byggnader m. m., och samlingarna fingo flyttas till Skokloster. Sedan användes
slottsbyggnaden för kronans räkning, tills den förstördes genom en eldsvåda
i december 1718, då öfver 1,600 krigsfångar, mest ryska, förvarades där.
Af murarna kvarstår nästan blott södra flygeln med båda gaflarna, hvilka
hafva trappformiga rösten. Inuti ruinerna växa björkar, rönnar och några
ovanligt stora körsbärsträd.
Ungefär tre hundra meter sydväst om slottsruinerna ligger Visingsö
kyrka, hvilken på grund af de många konstsaker, som däri förvaras, mera
liknar ett museum än en landskyrka. De tjocka åttkantiga pelarne, de
många spetsiga i högblått och hvitt målade hvalfven, de mörka taflorna, som
öfverallt betäcka väggar och pelare, de utmed väggarna uppställda bilderna
af evangelister och apostlar, altartaflan med sina änglar och helgonbilder:
allt detta i den halfva dager, som insläppes af de högt sittande och af små
rutor bestående fönstren, påminner lifligt om en katolsk kyrka och om den i
en sådan härskande skymningen. Grefve Pers och hans grefvinnas bilder i
hvit marmor på frisen i Braheska grafven framträda likväl skarpt genom
belysningen från ett närbeläget fönster och åstadkomma i detta dystra
virrvarr ett sällsamt intryck. Koret har sitt särskilda krysshvalf, och tre
dylika finnas för hvarje par pelare, hvarigenom kyrkans inre tak utgöres af tio
särskilda småhvalf. De runda sammanbindningsstafvarne emellan dessa äro
målade i högblått, liksom de i de hvita hvalfven anbragta språkbindlarne
med sina bibliska tänkespråk. Hälften af kyrkans utrymme mellan de
främsta pelarna på södra sidan upptages af Braheska grafven, som höjer sig
en meter öfver golfvet och genom ett trägaller skiljes från gången.
Gallerverket, som prydes af väl skurna änglahufvud i halft upphöjd miniatyr, är
ytterst välgjordt och finpoleradt samt ett både vackert och dyrbart arbete.
Ofvanpå grafven hade de grefliga åhörarne sina sittplatser, klädda med
sidentyg. På motsatta sidan i kyrkan voro bänkrum för gymnasiiungdomen.
Altartaflan, i antik stil med rika förgyllningar, tillhör de vackrare i sitt slag och
tager sig synnerligen väl ut. Förnämsta rummet bland kyrkans många
dyrbarheter intager eljes ljuskronan närmast koret, icke så mycket för det
konstnärliga arbetet, som för sitt materiella värde, i hvilket hänseende hon
har få sina motstycken i Sverige. Hon är nämligen helt och hållet af silfver,
med undantag af fyra förgyllda tenar, som uppbära henne och som äro af
järn. Emellan dessa tenar sitter ett två meter långt horn af en narhval
(Monodon monoceros), hvilket horn förr ansågs tillhöra fabeldjuret enhörningen
och betaltes med ofantliga summor. Vidare äger Visingsö kyrka en mängd
dyrbara silfverpjeser, nästan alla minnen af Braheätten och dess härskaretid
på ön. Dessutom har den till statens historiska samlingar öfverlåtit en
brudkrona, som var mycket gammal och torde ha suttit som helgonkrans på
någon Mariabild, möjligen i Vadstena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
