Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västmanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– »Nej,» svarade gumman vresigt, »inte har jag sett honom, och inte är
jag angelägen heller.» – De skildes och konungen fortsatte sin vandring.
När han återkom till Kungsör, var man där sysselsatt med att draga
not, och den gamla gumman stod bland de andra åskådarne på stranden.
Fångsten blef ovanligt rik, och när den var upphämtad, lästes en
bön. Då tog konungen några af fiskarna, gick fram till den gamla och
lämnade dem åt henne, i det han leende sade: »det är väl ändå ej så
galet att råka få se kungen!» – En arbetare inställde sig en afton hos
konungen med begäran att utfå betalning för verkställdt arbete.
Konungen, som för tillfället lär haft åtskilligt att tänka på, sade, att
han inga penningar hade.
Arbetaren lät emellertid icke afspisa sig så lätt, utan förnyade flera resor sin
begäran, tills konungen slutligen blef ond och med en väldig eldgaffel fick
den enträgne på dörren. Vid utgåendet mötte han en kamrat, som var stadd
i samma ärende och tillsporde honom, om lian fått penningar af kungen.
»Penningar hade han inga,» svarade den förre, »men jag fick det som var
bättre: han gaf mig stångjärn i af betalning.» Den andre inställde sig nu hos
konungen, hvilken på hans begäran om penningar återigen gaf ett nekande
svar, då arbetaren utbad sig att, i likhet med sin kamrat, varda aflönad med
stångjärn. Konungen, som fann sig road af infallet, lät inkalla äfven den
andre arbetaren och båda undfingo full betalning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
