Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Guido
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
neumerna. Bokstafsskriften gillade han förnämligast;
dock förkastade han ingalunda neumerna, utan
förbättrade dem fastmera, derigenom att han till.de båda
f- och c-liniema lade ännu två, nemligen en under
f, och en mellan f och c. Tillika lärde han, att icke
blott såsom förut, använda sjelfva liniema, utan ock
mellanrummen, och gaf derigenom hvarje ton sin
bestämda plats på, mellan, öfver och under linierna, samt
banade derigenom vägen för den framdeles uppfunna
notskriften.
Några framsteg i harmonien skedde ej genom
Guido; utöfver Hucbald gick han icke. Äfven hans
satser blefvo genom fördubbling tre- och fyrstämmiga;
man finner samma- följder af qvarter och qvinter i
lika rörelsen.[1] Deremot utvidgade han tonsystemet i
någon mån: till den förra lägsta tonen, stora A, lade
han G, som han kallade Gamma; och då man i
höjden ej förut gått längre än till ā, tillade han nu b,
c och d.[2]
Guidos och hans lärjungars metod att lära
sången medelst den s. k. Solmisationen, eller medelst
de af honom uppfunna stafvelsema ut, re, mi, fa, sol
och la, jemte hans nyuppfunna sätt att bibringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
