Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk hvad det skulle bli fråga om. Här fanns tid
tillräckligt.
Preludierna upptogo honom så helt och hållet,
att han icke tycktes lägga märke till, att det fanns
någon i rummet. Han hade hvarken tid att se sig
om eller hälsa, så upptagen var han.
Ansiktet var smalt, näsan lång och buktig,
kroppen likaså. Man kunde säga, att det fanns
»stil» på karlen. Yllehalsduken var surrad kring
den långa halsen, försvann under västen och slöt
tätt åt som en militärkrage.
En käpp bar han öfver axeln, och på den
käppen hängde ett blårutigt knyte, stort och
knöligt. Käppen stretade på sitt håll och knytet
bredde sig på sitt. Det skulle icke så liten konst
till att klarera sig i den trånga passagen mellan
kakelugnen och bokhyllan, ty käppen skrapade
omkring, och knytet tornade emot. Men mannens
lugn var orubbligt och hans allvar icke mindre.
Den unga flickan såg flyktigt upp, gjorde en
försmädlig liten min och läste sedan vidare, som
om ingen funnits i rummet mer än förut. Frun
doppade åter pennan och började skrifva, ty detta
kunde vara länge ännu, och hvad den människan
kunde vilja var det rakt omöjligt att gissa.
Händelserna måste utveckla sig själfva.
När hon åter såg upp, hade karlen fått käppen
från axeln och fångade nu sitt knyte som om det
varit en från trädet nedplockad frukt. Han ställde
det varligt på golfvet mellan kakelugnen och soffan.
Först då han böjde sig ned, såg hon, att han
icke längre var ensam. Följeslagaren hade kommit
in så tyst, att hon icke märkt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
