Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Landos praktiska teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var stolt öfver, att han varit knekt, ty en knekt
kunde alltid förakta en bonde; han var stolt öfver,
att han fått afsked, för det hade han fått emedan
han »djäklar ta mig aldrig krusade nå’n människa»,
han var stolt öfver, att man icke gärna ville byta
ord med honom, ty det visade hans öfvertag; han
var stolt öfver sina långa armar och sin
lastdjurs-styrka; han var slutligen stolt öfver sin förmåga
att supa.
Den metod, efter hvilken han inrättat sitt lif,
bestod främst i, att han arbetade som en träl en
månad eller några veckor — och det var rent af
förvånande att se, hur han då kunde slita och
umbära — för att sedan få slå sig lös och endast
supa och slåss under en fjorton dagar bortåt.
»En ska väl nå’n gång känna att en lefver,»
brukade han säga.
I godlyntare ögonblick och fattad af ett slags
bondhumor, hvilken slumrade i djupet af hans
förnäma soldatsjäl, kunde han visserligen medge, att
hän kommit eii smula på bakkälken, men den som
tillåtit sig att betvifla hans snille och skarpsinnighet,
den skulle ofelbart ha fått att göra med hans
beniga knytnäfvar, för hvilkas öfverbevisande kraft
hela bygden hade respekt.
Om sin oemotståndlighet hos det täcka könet
hyste denne ladugårdsskeptiker en djup och på
erfarenhet grundad öfvertygelse, men de bedårande
egenskaperna torde svårligen vara att söka i hans
utseende, ty detta stod i lika stark opposition mot
alla skönhetslagar som någonsin Hans Lando själf
emot all militärisk disciplin.
4. — Folklif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
