Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid sotsängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sofver han?» sade pastorn och såg åt sängen.
»Nej.»
Hon gick omkring bordet fram till den sjuke.
»Pastorn är här,» sade hon och böjde sig ned
öfver bädden. En rosslig stämma hördes svara ett
par ord, hvarpå kvinnan reste upp den sjuke i
sittande ställning, omsorgsfullt stoppande bolstren
omkring hans rygg.
Den unge prästen blef nu varse en annan
figur, som han icke gifvit akt på förut. Det var
en långskranglig pojke, som vanskapt och
utmärglad Iialflåg i en groft tilltimrad rullstol. Det
onaturligt gråbleka ansiktet såg gammalt och
ut-lefvadt ut; det var omöjligt att bestämma hans
ålder: han kunde var femton år, men också tjugu.
Och han var blind.
Den gamle i sängen räckte fram sin hand.
»Det var beskedligt, att pastorn gjorde sig
besvär,» framstapplade han med ansträngning, i det
han sökte hålla hostan tillbaka.
Pastorn tog hans hand.
»Naturligtvis skulle jag komma,» sade han,
»hur är det?»
»Hå ... hå . . . helsoten!» svarade den gamle
och bröt ut i en krasslande hosta.
»Han har fått sitt,» mumlade kvinnan från
andra sidan bordet, dit hon dragit sig tillbaka.
»Mor — jag är så trött,» sade en klagande
röst borta från rullstolen.
Kvinnan svarade icke. Hon vek upp täcket
från den smala bänk, som stod mellan kakelugnen
och dörren, så gick hon fram till ynglingen, stack
sin ena arm under hans knän, den andra bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
