Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 4. Dómarr-Yngue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. NOREEN. MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL. 223
Ynglingaättens eponymos kallas även Ynguefreyr, Ingefreyr, t. e.
Haustl. 10, Hóleygiat. 13, Flatöb. II, 533 ock hos Snorre. Härav har Are
ock Hist. Norv. jort två personer, så att Yngve är Niorðs far, Freyr där-
emot naturligtvis Niorðs sån. Snorre ock Flatöb. idäntifiera utan vidare
åtjärder Yngvefreyr med Freyr, Niorðs sån. Det ena som det andra be-
ror på den naiva tron, att ordet freyr alltid måste avse den bekante nor-
röne guden, Niorðs sån. Att detta är ett misstag, har redan förmodats av
Munch, D. no. folks hist. I, 59 , Saml. afh . IV, 116 ock Sv. Grundtvig,
Udsigt over d. nord. oldt. her. digt. s. 72 ; jfr också Keyser, Saml. afh.
s. 32. Munch har med själ antagit, att det i st. f. Yngvefreyr stundom
förekåmmande Ingunarfreyr (t. e. i Ol. hel. saga, Chr. 1853, s. 2 ; Fa. S.
II, 106) trätt i stället för ett äldre Inguna (ombildat äfter jenitiver som
Auðunar, Hókunar o . d. ?) freyr ags. fréa Inzwina » Ingvinernas härre >>
äller, då Inzwine äro desamma som Eástdene, » kungen över Östdanskarna»,
d. v. s. nutidens Sydsvenskar ; jfr Taciti Ingvæones äller Ingavones, de
germaner som bodde »proximi oceano» . Enligt Tacitus ock den ags. run-
sången (»Ing wæs ærest mid Eástdenum » o . s . v.) härstamma dessa från
en urfader Ing, som naturligtvis liksom Danr, Gautr o . d. uppkåmmit ur
falknamnet ock icke tvärtom. På samma sätt har här i norden till
Ynglingarna >>Ingvinernas kungaätt » skapats en stamfar Yngve, Inge (jfr
Ingi
-aldr. Inge-biorg o . d.). Då nu den ejäntligen danska kungaättens
spesifika namn är ags. Scyldinzas, isl. Skioldungar de med sjöld försedde »
sedan omtytt till »ättlingar av (den nyskapade stamfadern) Skioldr»,
ags. Scyld , så är sannolikt, att även det i motsättning däremot stående
östdanska ättnamnet är, liksom det förra ock för övrigt så många andra
fålk- ock släktnamn (se Erdmann, Über d. heimat der Angeln, s . 76 ff.),
bildat av ett vapennamn. Kannsje är ing att sammanställa med gr. eros
>lans » , ock vi erhålla då den passande motsättningen »lansbärare » : »sjöld-
bärare » . Men »Inguna freyr» , den sydsvenske kungen, förblandades helt
naturligt av islänningar ock norrmän med den i Uppsala par préfé-
rence dyrkade natsjonalguden, solguden, som naturligtvis också kallades
Freyr >härren» (jfr s. 208 åvan), men som, så vitt man vet, icke tillika
bar namnet Yngve, såsom dåck våra mytolågiska läroböcker alltifrån
Snorre uppjiva. Så kåmmer det sig, att Lokasenna kann använda Ingu-
narfreyr om guden Freyr, ock redan de älsta historieskrivarna hålla före,
att den av Halfdan hvitben i Norge grundade Ynglingaätten härstammade
från Uppsala ; jfr vad Munch, G. Storm samt senast ock utförligast
Wadstein (Aarbøger 1891 , s. 377 ff.) uppvisat rörande det ohållbara i säg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
