Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 2. Sueigðer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. NOREEN. MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL. 207
-
fht. ebur, ags. eofor älst »vildgalt», i vilken bet. det ännu träffas t. e. i
Merl. spá 39 (skrivet iofuðr Annaler 1849, s. 30) ock väl i iórbiúga (
jfr
Tórvik av ags. Eoforwic m. m., se Aisl. gr.² § 231 ) »(fläsk)kårv » , om man
får så uppfatta det oklara stället i Guðrunark. II, 24. Härav utvecklade
sig betydelsen jälm med vildgaltsprydnad». Sådana jälmar brukades ju
åfta i forntiden, även här i norden (se Weinhold, Altn. leben s . 212 ,
Munch-Kjær Norr. gude-sagn s. 19 ; avbildningar hos Montelius Kultur
Schwedens s. 151 , Sveriges historia I, 286, Sveriges forntid Atlas s. 150),
ock de hava framkallat sådana jälmnamn som t. e. det på Adils’ jälm
Hildesuin äller Hildegoltr »stridssvin, galt». Därför får man icke med
Egilsson översätta t. e . eir-ioforr med rex ex ære » , d . v. s . brångsfurste(!),
utan med >>brångsgalt», jälm prydd med en brångsgalt, sedan »krigare med
sådan jälm » . Jälmnamnen övergingo nämligen med tiden till att beteckna
personer, klädda i dylika, såsom t. e. Ketellär man med ketell , sålunda det-
samma som fsv. Kitilha(u)
fþi (i runinskrifter) » man med kætilho]
)» (< *hauð
hofuð, se Noreen Arkiv VI, 310 ; sålunda » tjittelhuvud», stålhuva). Det
är här samma slags betydelseutveckling som t. e. i nysv. Bläsen häst
med bläs i pannan, Sjärna ko med hvit sjärna på huvudet, trindskalle,
dumhuvud, »ett gått huvud», partinamnen hatt ock mössa, huvudmassan av
våra adelsnamn (urspr. namn på sjöldemärket) såsom Svinhufvud, Gylta, Grijs
o. d., fågelnamnet tupp (
jfr fgutn. tupp huvudprydnad, kvinnomössa; se
Noreen, Om orddubbletter s . 43), isl. Gulltoppr häst med gullgul pannlugg
(
jfr fsv. topper pannlugg), t. zopf peruk, perukstäck» , isl. dalr ock bukkr
>båge > krokhorn > båck» (se Hellqvist, Arkiv VII, 171 f. ) m. m. Vil-
ken mytisk person är det nu, som med största själ kann antagas hava
blivit karakteriserad jenom sin galtprydda jälm ? Vi erinra oss då, att sol-
guden Freyr har en jyllene galt Gullenburste (varpå enligt min mening
beror användningen av vaninge såsom galt-heiti), som sjiner såsom solen,
ock med vilken Freyr färdas jenom luften, liksom i Hyndlolióð hans kvin-
liga dubblätt Freyia, även kallad Sýr (jfr sjördedemonen glo-son; annor-
lunda Bugge Forh. paa det 2 nord. fil.-møde, s . 230). Nu har redan Munch
a. st. misstänkt, att Gullenburste urspr. är namnet på Freys jyllene jälm .
Att denna jissning träffat det rätta, bevisas väl av Hyndl. 7, där Gullen-
burste kallas Hildesuine ; jfr det åvan nämda jälmnamnet Hildesuin. Jag
anser därför även epitetet ioforr vara en reminisjäns från solmyten.
>
Man har sålunda haft en myt om solen, Sucigder-Suidorr, gående
in i bärjet. Den (syd)svenska sagan har blått bevarat det förra namnet ;
den norska däremot blått det sednare, knytande det till Odens besök hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
