Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 2. Sueigðer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 A. NOREEN. MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL.
Yt. vanligen Jofraskinna de bästa läsarterna. Särsjilt vid följande täkst
ansluter jag mig i allt väsäntligt till J.
En dagskiarr
Durness niðia
salvorðoðr
Sueigde vélte,
þá’s í stein
enn stórgede
dusla konr
ept duerge hlióp ;
auk sal biartr
þeira Sokmims
iotonbygor
við efre gein.
I rad 4 har J. sveigpi. F. sveigði, liksom i Flatöboken samme person
har på båda de ställen, där han uppträder (I, 26 ock II, 533 ), namnet (i
jenitiv) sueigdis. Däremot har K. Svegde, liksom Are nom. Svegfer. Hist.
Norv. har visserligen Swegthir, men då de svenska avskrifterna ha suer-
chir (ock swarkir), som snarare är felläsning ock -skrivning för sucithir
(jfr auchun för authun åvan s. 196’) än för suegthir, så har originalet san-
nolikt haft Sueigthir. Samma vacklan råder på det enda övriga ställe i
literaturen, där ordet träffas, nämligen en stråf af Guttormr Sindre (Há-
konar S. góða, kap . 9), där både J., F. , N(orvegicus), Flatöb . ock AM. 61
fol. , således 5 hdskr. ha sveigdes o. d. (se Gislason, a. st. s. 203) , K. en-
sam svegis. Då till detta hdskr:s vittnesbörd kåmmer, att färmen Sucg-
der kann förklaras ur Sueigder - jfr fre(
i
)sta, ve(i
)zla, e(i
)nn, suefinn.
e(i
)gn, ve(i)tka o . d. , se min Aisl. gr.² § 115 men icke omvänt, så
torde det vara otvivelaktigt, att fårmen Sueigder är detta namns ursprung-
liga. Om dess etymon se nedan s. 203 .
I rad 7 har J. dusla, men F. dysla. Om det sednare icke helt en-
kelt är ett lätt förklarligt fel för dvsla, så förhåller det sig till dusla lik-
som lykla : lukla, tygla : tugla o. d. Däremot har K. dulsa, ett för övrigt
obekant ord, som hrr uttålkare icke tråts god vilja lyckats tillägga någon
rimlig mening, vare sig man fattat det som ett proprium äller appellat. Om
det icke är en felskrivning, så kann det möjligen förhålla sig till dusla
såsom Gils, beils, huls, pils o. d. till Gísl, beisl, húsl, písl o. s. v., se min
Aisl. gr. § 249, I. I alla händelser är dusla den läsart, som vi hava an-
¹ En ännu bättre paraläll är följande. Yt. 37 uppjes Anund ha dött und himen(s)-
fiollom, men enligt Snorre har detta sjett vid ett ställe Himinheiðr. Hist. Norv. har ju hi-
minherthy, dess svenska avskrifter äntligen in næricia (nericia). Detta sista är en latinisering
av neriky, nerchy, en felläsning av originalets herthy, delvis föranledd av förväntningen att
här finna ett svenskt ortnamn. Herthy är naturligtvis felläst för heithy, d. v. s. att den ver-
sjon, som Hist. Norv. ock Snorre följt, har haft dativen himinheipi. Men detta är, såsom
Säve påpekat, intet svenskt ortnamn, lika litet som Yt:s himenfioll. Detta uttryck betyder i
H. Hund. I, 1 helt säkert icke, såsom Egilsson, Wimmer m. fl. anta, " sjyhögt fjäll" utan
“himlabärj “, d. v. s. måln, varifrån ju ock helt naturligt " heilog votn (d. v. s. åskrängn) hníga“.
Samma bet. har ordet i Yt. Himinheiðr åter är väl en lokaliserande ock historiserande miss.
uppfattning av himinn heiðr " klara himlen", en vanlig sammanställning. Den saga, som varit
Yt:s tjälla, har alltså berättat, att Anund dött " under bar himmel" , und himne heiðom, vilket
skalden av metriska själ utbytt mot det unjefär liktydiga und himenfiollom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
