Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steffen, Richard, Några strövärs i vår folklyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II 2 RICHARD STEFFEN. NÅGRA STRÖVÄRS I VÅR FOLKLYRIK.
U staingylpen gärdi bryllaup,
u langhaln bigravdi leik;
tra tårka di däu sigdereivari,
hvarfyri kombst däu inti deit?
Beträffande dessa enstrofiga lyriska dikters ålder, så är den natur-
ligtvis växlande för olika af de enskilda exemplaren, men själfva diktartens
djupaste rötter torde få sättas ganska långt tillbaka ner i tiden. Man antar
nu ganska allmänt, att den tyska minnessången grundar sig på en äldre
folklig lyrik, hvars karaktär i det hela skulle vara densamma, som den
tyska Schaderhüpfeln har ännu i dag. Ned till omkring 1500 kunna vi i
alla fall följa en och annan af dem. Så är förhållandet med en af de
lyriska enstrofingar, som äro inströdda i den s. k. » Näktergalsvisan» , af
hvilken det finnes en mängd skandinaviska uppteckningar. Den danska
visans strof 7 lyder:
I mellem Bierg og dyben Dal
bortrinder de stridige Strömme;
men den, som haver en fuldtroe Ven,
hand ganger saa sent udaff glemme.
I ett fragment hos Arwidsson III, 4 lyder den:
Emillan bärg och diupe daler,
Ther falla så starcke strömer;
Men huilken som mister en fultrogen vän,
Han gåår honom aldrigh af hierta.
I Kn. Wunderhorn förekommer den i ett par olika sammanställningar,
hvilka dock ingendera ha något med näktergalsvisan att göra:
Denn zwischen Berg und tiefe Thal,
da fliesst ein schiffreich Wasser,
[da geht eine enge Strasse]
Wer seinen Buhl [sein Feinslieb] nicht haben will,
der soll ihn allzeit fahren lassen.
Slutligen finnes den också, såsom Uhland påpekar, ensam i en tysk
visbok från 1512. Det torde således inte vara något djärft antagande, att
den härstammar åtminstone från 1400-talet.
Som af det föregående torde framgå, har det endast varit min afsigt
att visa, dels huru en del af våra äldre folkliga lyriska dikter egentligen
bestå af en mängd smärre själfständiga men sammanhopade delar, hvilka
återfinnas i annat sammanhang på andra ställen, dels huru somliga af dessa
kunna återfinnas fortfarande själfständiga bland de norska steven. Däremot
har jag ej velat beröra de större klassföreteelser, till hvilka de enligt min
åsikt höra, mer än hvad som varit oundgängligen nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
