Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidén, Evald, Smärre språkhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 EVALD LIDÉN. SMÄRRE SPRÅKHISTORISKA BIDRAG.
hvaraf t. ex. lat. seges, fht. sch gen. sehhes (af ieu. *sego-) ’Pflugschar’,
sihhila, fe. sicol ’ Sichel’ (jfr Kluge Wbch under Sech och Sichel, Nom.
Stammbild § 91) . I fråga om afljudet förhåller sig sågum till sèges fht.
seh såsom săcena, saxum till sěco. Härmed sammanhänger troligen också
lat. sègestre ’Decke, Matte von Stroh oder Fellen, Umhüllung um Waaren’
(enligt Keller Lat. Volksetym. s. 98 skulle segestre vara en folketymolo-
gisk förvrängning af gr. otéyootpov på grund af association med seges och
Segeste!) ¹.
Hvar det germ.-nordkelt. ordet segel först fått sin fasta betydelse af
nautisk terminus technicus, torde vara svårt att bestämma. Mähända leder
denna liksom så många andra sjötermer sitt upphof från Nordsjökustens
germaner. I alla händelser har det varit i bruk åtminstone vid vår tid-
räknings början, eftersom afledningarna mht. sigelen fisl. sigla fsv. sighla
(af *sizlian) ’ segla’ och fisl. sigla f. (af *sizliōn-) ’mast’ visa samgermanskt
i-omljud . Till Norden, der seglingskonsten tyckes ha blifvit bekant först
efter den aldre järnålderns slut (jfr Montelius Kultur Schwedens etc.
s. 112), måste ordet segel ha kommit genom lån, men säkert före vikinga-
tiden, då fsv. siægl-træ ’mast’ (Hels. L.), nsv. dial. sjeigul (Fårö, se Noreen
Sv. Landsm. I s. 321 ) visar bruten vokal.
IO. Mlt. lik ’ Kantentau des Segels’ + lat. ligo ’jag binder’.
Med lat. ligare ’ binda, förbinda’ , ligula ’skorem’, lictor sammanställer G.
Meyer Etym. Wbch d. alb . Spr. s. 245 , Alb. Stud. III s . 17 alb. 7 ið (pass.
l’idem) ’binde, verbinde, gürte’, l’ids, l’ide f. ’Band, Fessel , Garbenband,
Bruchband’ . Albanesiskan förutsätter palatalt g. Dermed förfaller således
den vanliga sammanställningen af lat. ligare med gr. oyog ’Zweig’, koziļo
’biegen’ , lit. lugnas ’biegsam’3, hvilka ha velart g.
Till lat. lig-, alb. l’i- ansluter sig mlt. lik, nndl. lijk_n. (ieu. * leigo-
eller ligo-) ’ Saum- oder Kantentau des Segels ’ . Från lågtyskan äro lanta
nht. leik, eng. leech, leach, nda. lig, nsv. lik, fisl. fno. lik n., lik-sima (redan
1 Om sagum, ulum är ett ursprungligen galliskt eller ett äkta latinskt ord, är i detta
sammanhang likgiltigt; jfr Varro L. L. V, 167 , Diefenbach Orig. europ. s. 411 ff., Whar
ton Etyma lat. s. 89. I alla händelsser kunna sagum, segestre af formella skål icke höra
till gr. cá , cruz ’Bepackung des Pferdes, Bekleidung’, hvarmed Froehde BB I s. 183
velat förbinda dem. Om sám, sáttw ’bepacken’ se Bezzenberger BB XII s. 240. Gr. sáros
’barbarisk soldatkappa’ är tydligen ett latinskt lånord.
2 Om detta omljuds ålder se Kluge Paul’s Grundriss I s. 357, v. Borries Das erste
Stadium des Umlauts s. 78 f., Wrede Die Sprache d. Ostgoten s. 163 f.
3 Se Vaniček Gr.-lat. et. Wbch s. 920 ff, och der anförd literatur, Fick Wbch³ II
S. 217, Wharton Etyma lat. s. 53, de Saussure Mém. d. 1. soc. d. lingu. III s. 300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
