Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer än en gång, när Will var ute på sin morgongalopp,
hade han gifvit akt på en ung flicka med behagligt ansikte
och vacker figur, som satt till häst ovanligt väl. Och få ting
finnas i denna värld, som mera tilltala Will, än god
ryttarkonst. Han ville ytterst gärna bli bekant med den unga
damen, men som ingen af hans vänner kände henne, fann han
det omöjligt.
Ändtligen fick han ett tillfälle. En vacker morgon brast
hennes tygel — hästen durkade, Will infångade honom, och
så var bekantskapen gjord.
Det dröjde heller icke länge förrän kärleken följde efter.
Wills tillfällen att få njuta af kvinnligt sällskap hade hittills
varit mycket få, och detta förklarar måhända den snabbhet,
hvarmed han begagnade sig utaf dem, när de yppade sig. Han
blef fröken Louise Fredericis gynnade uppvaktande kavaljer
innan kriget nått sitt slut och regementet upplösts.
Våren 1865 hade han ännu icke fyllt tjugo år, och han
hade fullkomligt klart för sig, att innan han kunde dansa på
sitt eget bröllop, måste han placera sin ekonomi på en
säkrare grund än en glad soldat har att förfoga öfver. Så att
hur gärna han än skulle ha velat kvarstanna i S:t Louis, måste
han dock söka sin lycka längre bort, och så begaf han sig
åter ut i världen för att skaffa sig någon sysselsättning, som
både var inbringande och i hans smak.
Men allra först besökte han hemmet, där han
välkomnades på det varmaste. Under hans frånvaro hade vår andra
syster i ordningen, Eliza, gift sig med en herr Myers, men
vi andra funnos kvar på det gamla stället, och den ifver,
hvarmed vi väntade på Wills hemkomst, underblåstes ännu
mera af förhoppningen, att han nu skulle stanna kvar och
taga hand om landtbruket. Men innan vi hunnit bringa detta
ämne på tal, underrättade han oss om sin förlofning med
fröken Frederici, som, långt ifrån att väcka vår svartsjuka,
tvärtom gjorde oss förtjusta. Och det var Julia, som klädde
hans anhörigas tankar i ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
