Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än den, som intager en stad. Du har redan visat stora
anlag och betydande förmåga, men lägg på minnet, att sådant
föder också stort ansvar. Du har varit mig en god son. I
nödens stund har du alltid stått mig bi, och jag kan nu dö
i den vissheten, att mina barn ej äro oförsörjda. Det har
hittills varit mot min önskan, att du skulle taga värfning och
gå ut i kriget, dels därför att jag visste, att du var för ung,
dels därför att mitt lif led mot sitt slut. Men nu fyller du
snart dina aderton år, och om, sedan jag är borta, ditt land
behöfver dig i den kamp, hvars hätskhet vi väl lärt känna här
i Kansas, så bjuder jag dig att gå ut som soldat och strida
för den sak, för hvilken din far offrade sitt lif.
Hon talade ända tills den totala utmattningen
efterföljdes af sömn. När hon åter vaknade, försökte hon resa sig
upp i sängen. Will skyndade fram för att hjälpa henne, och
med den uppåtvända, förklarade blicken hos den, som ser
obeskrifliga ting, drog hon sin sista suck, hvilande i hans
armar.
O, hur ljuft att hafva lefvat
Utan fruktan i sitt bröst,
Och att dö så lugnt som löfvet
Vissnar i naturens höst,
Och att somna utan drömmar
Segervisst i natten än,
Till dess påskens klockor väcka
Till uppståndelse igen.
O, hur skönt att så försjunka
Uti hvila lugnt och sött,
När den mogna säden bergats
Och all jordisk äflan dött,
När i väster solen strålar
Blekna bort i skymning matt,
Och att i en ljuflig dvala
Bida dagen efter natt!
Med morgonen den 22 november 1863 upprann den
sorgligaste dagen i vårt lif. Vi åkte i en tung och skakande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
