Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Borg var en bra snäll och söt flicka
och en fin flicka med — hennes far hade varit
borgmästare i någon småstad. Hur gammal kunde
hon vara månne? Bestämdt inte mer än ett par
och trettio år — han hade ju ett helt halfår kvar
till sitt fyrtiosjunde! — och hon såg verkligen inte
alls illa ut. Hon var alltid snäll och vänlig och
hade säkerligen ett mycket gladt och jämnt lynne.
Och hon såg ibland förstulet på honom och
var så ofta inne i hans rum, då inte Amalia var
där — han var säker på, att hon inte sysselsatte
sig hälften så mycket med sina andra patienter
som med honom. Tänk, om!...
Och kamrern utstötte en sakta hvissling såsom
den lämpligaste afslutningen på sin tankegång. — —
Åldern gör ingen klokare, då det är fråga om
kärleken, och inga narrar äro så narraktiga som
gamla. Kamrern var ingen svår fisk att fånga.
Han var en gammal ungkarl, som visserligen inte
var obekant med kvinnor, men aldrig stått öga
mot öga med kvinnan. Det var åtskilligt svårare
än att spela vira det, och kamrern blef bet redan
i första draget.
Hans stora trumfess togs med en simpel hacka
af yrkeskärlek och pliktkänsla.
Ty hon tvekade verkligen i början, den lilla,
och hon såg på honom med sina milda dufvoögon,
som stodo fulla med tårar.
Hvad? Skulle hon öfvergifva sin kallelse i
lifvet, alla dessa stackars sjuka, som så väl behöfde
hennes hjälp? Skulle hon svika sin plikt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
