Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jaja ... bror förstår ... hvar och en har sitt sätt att
spela och naturligtvis längtade de efter, att han
skulle bli frisk och komma och intaga sin gamla
plats igen... Jaså, det var sjuksköterskan det!
Just ingen dufunge, men inte så värst oäfven för
det. Åldern gör inte så mycket till saken, som
man tror. Nå, det hade han nog reda på, he,
he, he ... gamla Ravaillac där!...»
Och så gick kassören.
Kamrern var nära att kväfvas af raseri, där
han låg i sin säng.
»Sällskapet var sig fullständigt likt, förstås»
— man hade väl inte ens lagt märke till, att han
var borta!... Jaså, han brukade sitta och lusa i
korten han! Och så fick han sig till på köpet i
halsen — med beräkning, idel beräkning! — att
stadsmäklaren spelade som en knif — i motsats
till honom naturligtvis!... Och hans min då han
talade om fröken! — kamrern knöt näfven — Det
gamla fäet, som gaf sig till att gnälla öfver
jodoformlukten, kantänka, då hela världen visste, hvilket
as han varit i hela sitt lif — fy fan!
Så småningom gick kamrerns vrede öfver och
efterföljdes af ett stilla vemod. Han kände
medömkan med kassören. Gick han nu inte ner och
satte sig att spela sin evinnerliga vira igen, utan
att tänka på att lifvet är något stort ... något
allvarligt ... något — han visste egentligen inte hvad
det var, men något märkvärdigt var det — och
att människan har en annan, en större och heligare
uppgift att fylla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
