- Project Runeberg -  Sånger och ballader /
68

(1854) [MARC] Author: Robert Burns
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*) Charlie, som Burns besjunger i denna och många
andra af sina Jakobiter-sånger, är den bekante Karl Eduard
Stuart, kallad Pretendenten eller riddar S:t Georg, hvilken
sökte realisera sin faders, Jakob 111, anspräk pä brittiska
kronan och fördenskull 1745 kom öfver till Skottland,
der han fann ett betydande anhang. Efter flera lyckliga
träffningar blef hans här omsider i grund slagen vid
Culloden, och prinsen irrade länge som en jagad hjort
omkring i de akottska skogarna, till dess han slutligen
efter tusen faror lyckades fly på en fransk fregatt.
Sk«t-tarnes förkärlek för sitt gamla kungahus delade äfven
Burns och i många sina sånger uttalar han detta pä_det
kraftigaste.

Nick, djefvulen.

7) Denna ädla aäng diktade Burns 1787 under ett
förskräck ligt åskväder på Gallovays skogiga kust, kort efter
det han besökt slagfältet vid Bannockburn.

■) James Macpherson, hufvudman för Clan Chattan,
var en beryktad högländsk fribytare, utmärkt bland annat
för sin personliga styrka och sin ovanliga virtuosité på
fiol. 1 böljan af förra århundradet blef han genom lut
tillfångatagen och afrättades i Inverness eller Banff.
Framledd till galgen stämde han sin fiol för sista gängen och
begynnte spela den efter honom såkallade "Macpherson1*
Rant’’, hvarefter han sträckte fiolen högt i vädret och
lofvade deft ftt hvemhelst af hans Clan, som ville spela
denna melodi öfver hans lik. Dä ingen svarade
sönderslog han fiolen öfver bödelns bufvud och störtade sig
frän stegen. — En duglig försvenskniug af denna vilda
dödssång är, snart sagdt, ogörlig. Originalets
karakteristiska, med styckets tankegång harmoniskt sammangjutna,
formfulländning torde svårligen kunna återgifvas
någorlunda helst ledigt, och öfvers. har fördenskull, i likhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:48:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brsanger/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free