Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Den Kungliga nåden, bevekt af ädelmodets
förböner, skänkte mig lifvet, — sedan jag först sett
min fars blodiga hufvud rulla för mina fötter! —
Det var blott ett ögonblick, jag gladde mig åt
denna nåd! — Ännu en gång ville jag helga mitt lif
åt henne, som renat och frälst det för en bättre
wrld! — Förgäfves! ... jag kom — och fann blott
ett litlöst stoft! . . . (visande mot himlen.) Det var
först der, vi skulle mötas! . . . Grymma lek af ett
hämnande öde! — menniskor ville ej straffa mig!
— men det fanns en evig rättvisa, — som bet
skarpare än lagens svärd! . . .
Fru Arnman.
Hela min kropp är skakad af förvåning och fasa!.. .
Birger.
Inte länge skall den afskyddes åsvn besvära er.
Jag vill endast afhemta dessa dyrbara reliker, som
ännu äro mig öfriga af en engel i menniskohamn:
och sedan, med denna skatt, lemna ert grannskap
för alltid! . . .
Gabriella (till Birger).
Broder! ... jag följer dig — för att dela din
sorg, och bedja vid hennes graf! . . .
Birger.
Nej, min vän! . . . Hon älskade dig, — och
derför var äfven du mig alltid kär; — men
försynen vare lofvad! — du är inte längre min syster
— dig väntar en lyckligare lott! Jag har efterj min
benådning, af den vördnadsvärde Pastorn, som då
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
