- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
285

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285

verkat, genom nu rådande synvillor. Vore blott frågan
om en odödlig lagerkrans kring hans minne, så har denna
redan af dig blifvit flätad, skönare och heligare än någon,
hvarmed hans jämlikar kunna skryta. Men en sådan
bevittnar mera ditt snille och ditt ädla, alltid afundsfria
tänkesätt än hans. Jag önskade i kraftfull prosa en klar
uppfattning och en fördomsfri framställning så väl af hans
snilles inre malm som af de konstverk, hvilka däraf
blifvit tillskapade. Äfven hans personlighet såsom människa
hade större värde än det nu medgifves af »the små piltar,
som en lång tid begabbade honom och sade till honom:
Tu skallote köm upp!» och väl må man förlåta, om han
»tå någon gång vände sig om och bannade them» — i
snillets namn, ja, om han ej ogärna säg, »att ther kom en björn
utu skogenom och ref ihjäl — åtminstone den mest
okyn-nige af thessa». — Men få veta och tro, att han icke dess
mindre var medgörligare och försonligare än hans
motståndare, så snart de upphörde att blott såra och förolämpa;
och detta gäller ej blott om personer, utan äfven om
grundsatser, meningar och vitterhetsåsikter. Jag har känt
Leopold kanske bättre än någon ann, just därföre att intet
slags medtäflan kunnat äga rum oss emellan. Jag vore ett
missfoster af otacksamhet, om jag någonsin kunde glömma,
att han, det öfverlägsna snillet, den vidtfräjdade mannen,
i mig redan omfattade ynglingen ej blott med vänskap,
utan med aktning och förtroende. Och huru skulle jag ej
rörd och ömsint påminna mig, hvad han ännu få dagar
före sin död sade mig vid ett enskildt samtal: »Det är dock
skönt, att vår vänskap nu räckt några och 30 år, utan att
-nånsin ha blifvit rubbad af ett enda ögonblicks
missförstånd.» — Men också af ett annat skäl kunde jag,
måhända nogare än mången annan, uppfatta hans dygder och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free