- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
22

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

ynglings eld nedlägga sin hyllning för en ung skönhet»
(Beskow).

Det var emellertid icke de stora sällskapen han helst
uppsökte; tvärtom undvek han dem åtminstone på äldre
dagar. Den stora världens flärd och ytlighet hade
världsmannen Brinkman snart genomskådat. I den intima,
förtroliga sällskapskretsen trifdes han bäst.

Det »fladdrande» var ett drag i Brinkmans natur, som
också slog Tegnér hvilken för Martina von Schwerin
beskref sitt intryck af den nye vännen (jfuppl. V: 314, d. 26
juli 1823). Brinkman var som »ett haf af kunskaper, men
hafvet är litet oroligt ... Det är hos honom en egen
blandning af nordisk grundlig ihärdighet och sydländsk flyktig
liflighet»; en »psykologisk märkvärdighet» var han
förvisso, en lyrisk karaktär, som i viss mening hänförde allt
till sig själf, utan att därför vara fåfäng. »Jag har
personligen aldrig känt någon så genialisk natur, ehuru större
genier.»

Talför var Brinkman i hög grad och, när krämporna
ej för hårdt ansatte honom, intresserad af allt eller
åtminstone af mångahanda. Beskow yttrar om honom: »Han
var lärd, tänkare, statsman, skald, samlare, sällskapsman;
med tankedjup, skarpsinnighet, ordningssinne och
inbill-ningsgåfva var han finkänslig som en kvinna och njöt som
ett barn af det nyaste för dagen. Det fanns intet föremål,
som han ej med liflighet omfattade; intrycken jagade
hvarandra och gåfvo honom sällan rådram till arbeten, som
kräfde uthållighet. Hans begär att läsa allt i litteraturens
alla grenar lämnade honom ej tid till mer än korta
anteckningar — originella, sinnrika, kvicka, målande — hvilka
han sedan nedlade i sina bref, och de äro där, som vi
hoppas, ej för alltid begrafne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free