Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från Lothringen och norra Frankrike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och där höres ett par skott. Kvarlämnade
och vilsegångna giva sig genast. Ur husen börja
invånarna att störta fram. »Att ni åter äro här,
att ni åter äro här», ropa de. Av franskvänlighet
märkes sannerligen intet i Lothringen. Flickorna
skocka sig kring oss, ögonen äro förgråtna,
håret i oordning ... »Att ni åter äro här», säga
även de. En klunk öl och ett stycke bröd, det
första på dagen. Men ingen tid, vidare! Bakom
de bortridande rullar en trumvirvel från en
intågande bataljon.
Raskt framskjutna batterier måste skydda
infanteriets ställning. Nu står den första
avdelningen på Rebenberget. Då susar det i luften. De
franska granaterna explodera med ett otäckt rått
ljud. Blott några steg från oss. Infanterielden
börjar. Omkring oss, över oss ett skrik och ett
dånande. Och dock har blott ett batteri tagit
ställning. Den just nu uppmarscherande avdelningen
måste tillbaka. Vårt batteri uppsnappar ett
fientligt, som kör fram. Hästarna skena, manskapet
springer. Men det är en tryckande övermakt. Om
och om igen det otäcka brakandet. Ett par av
stabens hästar störta. En som sårats dödligt
skriker som en människa. Där höres ett plötsligt
rop: »Jag har träffats!»
Artillerikommendanten visar hastigt fiendens
ställning. »Det tunga artilleriet skall genast i
elden.» Ännu stå några haubitser och mörsare
bakom kullarna.
I sporrsträck samma väg tillbaka, förbi de
framträngande förvånade trupperna och kolon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
