Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu korgen med värdighet! Fäll några
saknadens tårar över Lotta men betänk
att smärtan stärker karaktären. Min
självkänsla stärks oerhört av att få
utdela korgen åt så ståtlig en kavaljer.
Det blir nog ingen vana, bara ett stolt
minne. Ringen kan du sända mig. Jag
ska skrapa bort mitt namn och sälja den
till guldsmeden. Däremot behåller jag
din ring. Nu har jag vant mig vid prakt
och prål och har ingen annan ring.
Blinkmåns hade jag bara till låns. Ibland
får jag väl roa mig med att tro att jag
har en fästman eftersom jag har en ring.
Han går väl och vankar någonstans, min
fästman. Var vet jag inte och det kan
också göra detsamma. Huvudsaken är
jag har någon att fästa tankarna vid –
Hon muttrade:
Husch Lotta, pigga upp dig. Det här
låter så himmelskt sorgesamt och sant –
Hon fortsatte:
Nyss hade jag två flickor här.
Huschusch, vad vi skrattade åt dig! Jag tänker
du blir het om öronen, Kanalje! En så
stursk herre utskrattad! Trösta dig. Sätt
näsan i vädret som du gjorde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
