Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klatschade Ludwig med fingrarna,
utbrast: Nu minns jag! Nu begriper jag
alltsammans! Det var han, som klådde
upp en annan grabb på själva
studentexamen! Det är en riktig kanalje, en
förbannat bra pojke! Tänk! Docenten
Willman gav honom en kvinnligt kylig och
överlägsen blick, hon sa: Slagsmål är i
mitt tycke icke någon merit.
Den, som varit i tillfälle att bevittna
kvinnors första konfrontation med en
väninnas förlovningsannons, måste
förundra sig över den dova stillhet som
vid detta tillfälle rådde inom kommittén
för Lotten Brenners Ferier. Här
spårades intet av den livlighet i glädje,
häpnad, tillfredsställelse eller förtrytelse,
som plär utmärka dylika
konfrontationer. En behärskad oro rådde. Man torde
icke taga fel om man påstår att dessa
behjärtade kvinnor plötsligt sågo och
kände sitt ansvar. Vad hade de gjort?
De hade startat ett företag, vars devis
kan tecknas med orden »ju tokroligare
desto bättre». Resultatet låg framför dem
i form av en förlovningsannons. Willman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
