Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktade henne en smula högdraget förvånad.
(Hon var en av festens värdinnor –
samma dam, som Kanaljen påtvingat
mjölkglaset, för resten en av hans
närmaste vänner.) Främlingens högdragna
min löstes i ett tacksamt maliciöst
leende. Han bugade sirligt och djupt,
avböjande. Åter tog han sikte på mattan
och fortsatte sin vandring under en
skrällande glädjemarsch.
Brenner såg på sin granne. Han
besvarade blicken, så ryckte han på axlarna,
krökte underläppen. Ett ögonblick kände
hon ett heligt begär att giva honom en
örfil. Det blev emellertid icke hennes
sak.
Den skrällande upptakten till dansen
förändrade scenen. Snabbt bands en
krans av småbadianer, flickor och
gossar, kring estraden. Svartlockiga
huvuden och lingula, rödkrulliga och
askblonda, slätkammade eller yviga –
baddräkter i alla färger och fasoner –
ansikten, skuldror, armar, ben i toner från
ljusgult till rödbrunt – en rabatt, en
jättekrans av levande blommor. Levande
är för litet sagt, redan livliga är svagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
