Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade rappt: Jag är lilla Brenner. Jag är
hedersledamot av La Société anonyme
des jeunes filles drolatiques. Var är er
lilla vita partner? Han tog upp näsduken
och torkade ögonen. Han sa: Jag är så
ledsen. Min vita duva är borta. Någon
har tagit henne ifrån mig. Och er
partner? Hon svarade: Han är också borta.
Någon har tagit honom ifrån mig. Åter
torkade den svarte skälmen sina ögon,
han sa: Det är bittert att vara ensam,
det är mycket bittert när man ska dansa.
Han fällde näsduken och visade sina
trista, ödmjuka ögon. Hon log svagt och
i det leendet fanns intet gyckel. Hon
tänkte: Besynnerligt, svartingen, här
sitter du och jag och gyckla. Varför du är
sorgsen vet inte jag och får aldrig veta.
Inte heller skulle det tjäna någonting
till. Jag vet att du är sorgsen som jag
och här sitta vi båda och gyckla. Rätt
så, kära svarting, så är det och så bör
det vara.
Hon lyfte sin trubbiga hand med de
knubbiga fingrarna spretande som en
dockas. Hon strök honom smeksamt över
den bronsfärgade kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
