Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnen prata. Ånyo ingrepo tvillingarna,
babblande i munnen på varandra: Vi få
inte tala med Lotten – gå sin väg –
det är tillsagt. De babblade så ivrigt
och viktade sig så beskäftigt att de
kringsittande måtte le och småskratta.
Brenner återvände till det tomma bordet
och slog sig ned.
Knappt hade hon det gjort, tung och
trulsig, förrän en piccolo med fjädrande
steg och sitt släktes pliktmedvetna min
trädde fram till henne. Han frågade, om
hon vore fru Markurell. Brenner tänkte
eller snarare kände: Nu börjar det –
kanaljeriet. Själva anslaget var oväntat
och förbryllande. Det gav blott ett
allmänt intryck av försåt. Hon blev
kopparröd i ansiktet och hon kände att hela
salen uppmärksammade koloriten. Hon
skakade på huvudet. Nöjestemplens unga
budbärare begåvas stundom med
delikata ärenden och lite vett. Piccolons tal
blev oredigt. Äntligen framgick det att
en dam nyss ringt och hälsat till damen
vid herr Markurells bord att han icke
kunde infinna sig.
Alltså icke! Hon beställde te och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
