Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blomstersmyckade bord sutto herrar och
damer vid tekopp eller drink. Prakten
var stor, juvelbeståndet föreföll henne
enormt. Blinkmåns – ringen – tedde
sig för första gången lika futtig och
fattig hart när som sin bärarinna.
Önskade hon tävla med badianskorna i
prakt, kom hon jämmerligt till korta.
Det märkte hon för första gången just
sista dagen! Blinkmåns – kavaljeren –
den lysande, unge herr Markurell, hade
valt till dam en förvuxen askunge utan
skönhet, utan glans.
Om han nu verkligen valt henne?
I varje fall syntes han inte till. Och
tanken att den lysande horden samlats
för att hylla askungen föll pladask på
sin orimliga enfald. Icke ens som clown,
kringgycklad och utskrattad, skulle hon
väcka deras högförnäma
uppmärksamhet. Man tycktes knappt se henne. Hon
grinade skälmskt mot bekanta ansikten,
som svarade tomt och likgiltigt. Hon
skämdes. Hon kände sig som en
klumpig unge på barnbjudning, en truls, som
förgäves prålar med sin tokroliga
trulsighet för att på något sätt fängsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
