Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans ansikte var smalt, tunt, gult som
en elfenbenskamé; huden låg tätt till
kraniet, spänd, småsprickig. Smala
polisonger, mörkbruna, gråsprängda, ramande
ansiktet, ögonen blänkte som guldhinnor.
Plötsligt såg han upp på henne och log
med långa, vita tänder. Han klappade
henne på handen. Det förvirrade henne
värre och än värre skulle han förvirra.
Han sa:
Det är inte så lätt att be en främling
om något, som måste te sig rätt
förbluffande. Men jag vet inte – jag tror
knappt, att ni blir alltför häpen. Det är
några små motsägelser – ytterst små –
som kommer mig att tro ...
Han tystnade för ett ögonblick,
fortsatte hastigt men lugnt, ivrigt men utan
oro:
Vill ni göra mig en stor tjänst? Vill
ni fråga min hustru, om hon önskar, att
jag reser?
Han höll avvärjande upp handen, som
för ett ögonblick icke darrade. Han var
bestämd och behärskad. Handrörelsen
påbjöd tystnad. Den var alldeles
överflödig. Hon kände sig obetydligt talträngd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
