Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blygsel eller av den tömda groggen. Hon
tänkte: Min arvelott? Hon sa i sitt stilla
sinne: Frid yngling! Peccata tibi
condeco, juvene!
Från dansen går hon ensam till hotell
Atlantic, går utmed stranden, som är
tyst och tom. Lata, långsamma vågor
slicka som tungor sanden, suga i
rännilar myllrande korn. Plötsligt får
hon en vision. Framför henne på lösan
sanden reser sig ett rött, förfallet hus,
smutsrött, mörkrött som levrat blod.
Kring stå buskar, risiga syrener,
mossiga aplar och körsbärsträd. En man
kommer, lågväxt och bred, i grå
långrock, en sliten skinnluva på huvudet.
Han stöter sin käpp hårt i marken och
vandrar rakryggad med fasta steg. Än
här än där i husets vägg stöter han
sin järnskodda käpp. Än här än där
upptäcker han sprickor. Han vidgar dem
med doppskon. Det är hans sätt att laga
ett gammalt hus. Bredvid honom står en
trubbnäst flicka och ser på. Han klappar
henne med två fingrar på kinden, han
säger: Slit och släp, kära Lotten, trassel
och tråk är vår arvelott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
