Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotal och nittiotal i konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 —
vilkens samfällda lycka allt värt framåtskridande gäller och måste
gälla, så sant som vårt samvete lever och skall leva.
Z: Tror du inte 90-talets konstnärer följa sitt samvete?
X: Det är en svår fråga att hesvara. De säga att de följa sitt
konstnärssamvete, och det ser också ut som om de gjorde det, ty
jag-tror de skulle kunna lida allt för sin sak. Men ändå är det något skevt
i deras ställning, något sjukt i deras samvete, som icke fanns på
80-talet. Konstnärerna äro icke längre människor, helt enkelt människor.
De bilda en liten elitklick bland överklassen och deras
konstnärssamvete tillfredsställes oberoende av deras samvete i övrigt, — Konsten
sjunger ej längre tidens idéer, den sjunger förfinade överklassdrömmar
och konstnärssamvetet är, som sig bör, tillfredsställt endast konstnären
sjunger rent och av hjärtat, Men samvetet — sammedvetandet med
mänskligheten — det sover under tiden hos konstnären, på det att han
må drömma i ro sina personliga drömmar. Du måste medge, att det
ej var så på 80-talet. Då var konstnären vaken och hans samvete med
honom och han kände en frid och fröjd i sin själ, ty han kände att hans
konst, hur ringa den än tidtals syntes, var den estetiska sidan av en
livsåskådning, som stormade fram över världen med famnen öppen
mot hela mänskligheten. Det är detta den kallar underklassrörelse.
Z; Det blev en underklassrörelse. Det blev en fil av bönder och
potatisland och frukostbord och "giftas" i underklasshem och mord i
bondstugor och smuts och tarvlighet, både kroppslig och själslig, så
att man var på väg att få äckel för allt vad konst heter, clå plötsligt
och oväntat en renässans bebådades. Å, vilken glädje! Äntligen skulle
man då åter kunna få hoppas på ett liv, där skönheten och storheten
åter fingo intaga hedersplatsen, där det inte längre var frågan om
skurmadammernas hantverk, inte ett ideligt räknande av smutsfläckar i
tak och på borddukar. — Fjärde ståndets intåg i konsten hade icke fyllt
min själ med andakt och jag såg dess försvinnande utför
tempeltrap-porna med en känsla av befrielse, som fyllde mig med varm tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
