Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstmuseet som skönhetsvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 94 —
samma som för en teater: att man kan komma därifrån med hela sitt
väsen vederkvickt, ja, upplyft på ett högre plan, lika väl som man kan
komma därifrån trött intill döden. Allt beror på den mer eller mindre
levande konstnärliga anda, som uppbär och besjälar de sköna skådespel,
vilka upprulla sig för åskådarens blickar inom de respektive
konsttemplens murar.
Ända till de allra sista åren synes den konstnärliga
museiverksamheten världen runt ha varit i första rummet inriktad på att samla,
samla och åter samla på hög i museerna en oändlig, brokig och
heterogen mångfald av konst från alla tider och alla folk — utan någon
nämnvärd sovring eller klar, begränsande plan. Men samtidigt har
denna verksamhet — och det är dess förnämsta betydelse — varit
flitigt sysselsatt med att konsthistoriskt behandla det jättematerial, som
på detta sätt instuvats tant bi en que mal i alla världens museibyggnaden
där småningom alla väggar och alla golv från källare till vindar
full-proppats med konst.
Museimännens tid har varit helt upptagen med att katalogisera,
beskriva, sammanställa, jämföra, teoretiskt gruppera och filosofera
över det gränslösa världsmaterialet i de offentliga och enskilda
samlingarna. Och här finnes för visso nedlagt ett beundransvärt, ofta
genialt samt för framtiden bestående arbete. Men museimännen ha
därunder icke haft tillräcklig tid att på allvar ägna sin uppmärksamhet
åt den rent konstnärliga behandlingen av materialet, på att levandegöra
själva samlingarna, d. v. s. genom strängt konstnärligt urval samt skön,
logisk och organisk uppställning göra dem överskådliga och estetiskt
njutbara för den stora allmänheten, för konstälskare och konstnärer.
Hur aristokratisk den hittillsvarande museiverksamheten med dess
ensidiga konsthistoriska läggning ("museet åt museimännen och
konstforskningen!") än kan ha varit, i ett fall har den varit utpräglat
plebejisk, nämligen i fråga om det viktigaste av allt: i fråga om
skönhetssinne. Och härigenom ha museerna ofta icke bara verkat tröttande
titan därjämte även demoraliserande på folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
