Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte rekvirera skivor utifrån genom någon firma. Orden ville
jag också ha, för att få dem, gick jag, i parentes sagt, upp på
belgiska legationen.
Jag råkade bli mottagen av själva ministern, vilket ju inte
varit meningen. Framställde mitt ärende för den fina gamla
herrn, som så gärna ville göra mig till viljes. Tyvärr madame,
kunde han inte orden själv, men han beordrade en av
legationsherrn, som så gärna ville göra mig till viljes. Tyvärr madame,
inte heller. Jag fick dem aldrig från legationen, utan en kollega
till Hugo, en vanlig svensk bankherre, skaffade mig dem.
Suomis sång hörde till de saker som vi spelade, och så de
engelska soldatsångerna. Det var ”Tipperary”, ”The Soldiers of
the King”, ”Keep the Home Fires Burning’ och så framför allt
”Tommy Atkins”.
Den sången blev symbolen för det bästa av vår
familjesamvaro, då alla dispyter blåstes av, då alla missförstånd fingo
sjunka och det inte blev tal om tyskarna. Då vi voro stilla och
vilade ut.
Hjalmar var ju så omusikalisk att musik snarast irriterade
honom. Marseljäsen kände han igen, men knappt något mer och
lät också den sidan av livet vara. Men ”Private Tommy Atkins”
ville han höra.
Det var något i rytmen som lenade. Orden hade jag skaffat,
här som till alla de andra, och vi hörde dem, medan man satt
och såg ut över furutopparna. Hjalmar blickade ut genom de
smårutade fönstren i ”storstugan” och sade lågt att Sverige var
bra vackert.
”Oh we take him from the city or the plough,
and we drill him and we dress him up so neat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
