Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modlöshet, man aldrig sett hos honom, reste till Dalarna och Hugo
fick bli hans ”adjutant” och sällskap. De kunde tiga
tillsammans och promenera, något som Hjalmar behövde.
Jag var ensam hemma och det nya arbetet frestade på, det
var mycket man inte kunde här, ja, en helt ny engelska, som
förvirrade, inte ens engelska, utan amerikanska — ett nytt språk
och en del av detta nya språk var slangen. Det var mycken
möda och många besvikelser i detta nya liv, som man kastat sig i.
Men alla tyngande moln lyftes då man satt och kontrollkörde
filmerna. Man ”gick på bio” i ensamt majestät inom officinens
murar, man var en liten kungen av Bayern — att leka hade jag
alltid i reserv, då verkligheten pressade på.
Det var inte bara de svenska storfilmernas tid, ”Körkarlen”
och ”Herr Arnes pengar”, den ena Sjöström, den andra
Stiller. Det var också de stora utländska filmerna, Griffiths
epokgörande uppslag, närbilderna, avtoningen ... Den stora
filmen om rashatet: ”Nationens födelse”, ”Intolerance”, det var
den första verkliga krigsfilmen ”Världens hjärta”, med systrarna
Gish och Robert Harron. Denna film visades för föräldrarna i
bolagets stora projektionssalong, de voro gripna av den, men
Hjalmar brydde sig annars föga om film. Där fann han aldrig
avkoppling — som han för övrigt nu inte fann någonstans.
I samband med en av Selma Lagerlöfs filmer, jag tror
”Ingmarssönerna”, fick jag i uppdrag att intervjua henne för
en filmtidskrift, som bolaget en tid gav ut. Hon sade konsekvent
nej till sådant. Hon bodde för tillfället på hotell i Stockholm
med Sophie Elkan.
Att jag bett att ”få tala” med henne var ingen oärlig
omskrivning, det var snarare blygsamhet. Då samtalet började,
avbröt Selma Lagerlöf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
