Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphörde i Stockholm och jag lade till för egen del när vi
började få bada från fri strand och inte måste hänga och skrika i ett
rep mitt i en sump. Artikeln illustrerades med säkerhet av ett
par modebilder föreställande väl påklädd badelegans.
Morbror Edvard hade mycket tidigt en liten grammofon med
en tratt smal som en trumpet. På den vevades det på
julbjudningarna. Då jag kom hem från Japan skaffade jag mig en flott
grammofon — alltid ansedd som hopplöst och förkastligt
omusikalisk angick det nu ingen vilken musik jag ville höra i
enrum med mig själv. På min grammofon var det en enorm
trätratt, varigenom ljudet blev mycket mjukt — men stor plats tog
den. Mamma var med och bad mig köpa barcarollen ur Hoffmans
äventyr, på eget bevåg köpte jag en engelsk lullaby ”Hush little
baby, don’t you cry” och det befanns att på baksidan fanns den
sentimentala ”On the Banks of Allan Water”, känd antagligen
redan på sextiotalet. Baksidorna voro i allmänhet angenäma
överraskningar. Sedan kom närmast i inköp Polsk
fosterlandssång (sjungen på danska av Herold) om hur Polens barn somna
in och vakna vid sina mödrars stridssånger samt Sibelius’ ”Valse
triste”. Skivbiblioteket växte med svindlande hast. Att stå i
Husbondens rösts lokal vid Gustav Adolfs torg var att berusa
sig. Och nästan dyrare än journalistkamraternas punschhalvor.
Visky var då ännu inte modernt. Och första gången jag ägde
grammofonen med den enorma träratten, och fick spela och vara
sentimental av hjärtans lust, det glömmer jag helt enkelt aldrig.
Detta var mitt och smaken var min!
Ett av de uppdrag jag ungefär samtidigt fick på
Stockholms-Tidningen var att genast bege mig ut till Haga, då
änkehertiginnan av Dalarna var allvarligt sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
