- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
277

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då det nya tåget kom och jag färdats tolv timmar på det,
hände det mig något. Bara detta: det var något nytt i luften.
Inom mig steg upp ett par ord, som började tona och klinga:

Vintern rasat ut bland våra fjällar ...

Jag såg på armbandsklockan. Den var sju. Sju på kvällen och
det var ljust! Det var ännu ljust. Söderns plötsliga mörker hade
ersatts av lång, ljus kväll, av skymning. En skymning som utan
att jag genast förstod vad det var fatt, fick ord — vintern rasat
ut bland våra fjällar. Jag satt rörd och halvsjöng för mig själv
den förhånat gammalmodiga sången — himlen ler i vårens ljusa
kvällar — och var lycklig.

Att sedan se den första raka näsan, den första ljusa hyn, den
första blonda mustaschen, det var en nästan svindlande
förnimmelse. Allt detta saliga förenades i en lång ung beskedlig rysk
konduktör. Sedan kommo grupper av frusna små linhåriga
barn med blåsippor i händerna. Det tycktes mig, där jag stod på
plattformen och tittade på dem, att här såg jag det svenskt
blonda mera utpräglat än hemma. Detta var Sibirien. En hel
dag färdades vi utmed Baikalsjöns strand, utmed den frusna,
vida vita ytan av denna dystra sjö. I det korta gräset brann det
ormar av eld utmed tågets bana, inga träd, bara stäpp.
Ödsliga stationer, någon gång ett par officerare, en gång en
elegant dam med en sjalett om huvudet, flirtande mellan två
uniformer på en bänk. Vidare, vidare. Tekannan var bra att ha.
I gåsmarsch sprungo vi ut vid de torftiga stationerna för att
hämta hett vatten i tekannorna ur stora cisterner. Kokta ägg
köpte man som överallt österut, och så åt man en bit av dem
och av något bröd, då man var hungrig. Kålsoppa tog jag av
pliktkänsla någon gång vid en stationsrestaurang, för att få
något varmt i mig. Olika människor som sällskap under de olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free