Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit hem och berättat att en tidningsman från Helsingborg
skrivit något rysligt om henne, något verkligt elakt. Mannen
i fråga blev förflyttad till Stockholm, kom in i Allehanda och
skrev under märket Bon Soir kåserier som hade till rubrik ”Om
vi nu ...” I sinom tid blevo han och jag presenterade. Jag knyckte
surt och onådigt på huvudet, man var ju solidarisk! Gick ett
par år och snörpte på munnen, undvek att hälsa, var så ohövlig
som möjligt mot den sig intet bekommande Herman Seldener,
som var frodig, munter och säker.
Så kom den strålande festen för engelsmännen på
Operaterrassen. Man satt där i den ljusnande förnatten
Strömmen glittrade av lyktor och speglade himlen, alla bord voro
fullsatta, jag talade engelska till omätlig stolthet för mig själv,
mamma var naturligtvis med och mycket firad.
Och så går Herman Seldener fram till henne och lägger sin
kavaj över henne, inte överrocken, utan han tar av sig kavajen
och hänger den om mammas axlar. Och mamma tog glatt emot
och satt där både en och två timmar med Bon Soirs varma rock
på sig.
Tiden gick och min man och jag blevo på nytt bekanta med
Herman Seldener. Då hade han gift sig med en barndomsvän
från sin egen stad, Oskarshamn, Ellen Seldener. Hon kom
direkt, inte bara från landsorten till Stockholm, utan in i
Hermans brusande umgänge; Ranfts, Daniel och Anna Fallström,
Albert Engström, Jean Jeansson, Beyron Carlsson,
Kyhlberger ... Deras hus var ett av de gästfriaste i staden, vid vilken
tid på dygnet som helst kunde man komma dit och skafferiet
med skinka och korv var lika välförsett som spritskåpet med
den hemlagade, rubinröda likören av svarta vinbär. Ellen
Seldener har sedan berättat hur hon vid den första middag hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
