- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
193

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ena parten for till Köpenhamn för att ”förlöpa” den andra
maken. Eftersom jag hade fast plats, kunde jag inte resa,
utan det blev den manliga parten. Jag behövde inte infinna mig
inför rätta — en byrå skötte det, en sådan sak gick på den tiden
på mindre än fjorton dagar.

Boo Hjärne dog ett par år därefter av en vårdslösad
halsåkomma. Hans liv hade varit lättare, om jag förstått mera och
haft ett uns bohemeri i mig.

Kafélivet florerade alltjämt och man hade visst inte tråkigt.
Vi voro alla stamgäster, de olika kotterierna kände varandra
och man såg folk som det talades om. Ville det sig finare,
var man på det stora operakaféet, men Rydberg var liksom
mera hemvant. Med Hasse Z. var jag några gånger, det
vill säga satt i det lag där han var medelpunkten. Oscar
Andersson, O. A.: en lång vacker ljus gosse, som på sitt
stillsamma sätt sade de orimligaste saker. Alltid skrattade vi,
man hyllade också kvickheten på den tiden mer än nu, man ville
alltid ”ha roligt”. En del av journalisterna hade omkring sig den
speciella nimbusen att vara kvicka och följaktligen gick
samtalet vid kaffet och punschen inte ut på annat än repliker,
bollande med ord, vrängningar av ord, intellektuell virtuositet.
Egentligen hade jag ju inte alls roligt. Men det skulle så vara.
Och hemma — vad skulle man göra där? Sitta ensam och välva
de hopplösa utsikterna i tankarna? Se sig, om i de tomma
rummen. Var hade jag mina böcker på den tiden? Jag minns dem
inte, egendomligt nog, ty jag hade böcker redan som flicka, egna
böcker, som fyllde en hylla med svarvade pinnar och inga stöd
i sidorna så att man måste binda snören för att böckerna inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free